Mildare vintrar har gjort att bandyn har tappat i status under de senaste decennierna. Men det är alltjämt en populär sport i de norra delarna av Sverige, framförallt i klassiska bandy-orter som Sandviken och Bollnäs. Problemet med bandy är ofta den rena logistiken. Planen man spelar på är lika stor som en fotbollsplan, och det gör det svårt och dyrt att bygga inomhushallar. De inomhustider som finns på is går istället oftast till hockeyn. Detta har gjort det svårt att bygga upp ungdomsverksamheter inom sporten. Det är inte heller en sport som drar speciellt mycket publik.
SVÅRT MED TRÄNINGSMÖJLIGHETER
Det senare beror bland annat på att planen är stor, och den lilla, orangea bollen är svår för en åskådare att följa. En hockeyrink är mindre, och spelet är ofta lättare att ta till sig för publiken. Denna gamla traditionella sport drunknar lätt i konkurrensen från de större idrotterna. Bland vinteridrotterna är det istället oftast de med bättre träningsmöjligheter som lockar nya utövare, och får pengar tilldelade. mer pengar till den svenska ungdomsidrotten, men så värst mycket av dem lär inte gå till bandyn. Innebandyn har också blivit en konkurrent på senare år, inte minst på det stora antalet inomhushallar som idag finns i landet.
SPELAS ELVA MOT ELVA
Bandy spelas elva mot elva med klubba och boll. Spelmässigt har den större likheter med den gamla brittiska sporten landhockey än vad den har med ishockey. Skridskoåkning och klubbteknik är viktiga ingredienser. Målvakterna har väldigt stor betydelse i bandy, och har en ganska utsatt och otacksam roll. Målet de täcker är ungefär lika stort som ett mål i sjumannafotboll, men bollen som ska räddas är liten, och väldigt, väldigt hård. Det krävs alltså både akrobatik och oräddhet för att vara målvakt i bandy. Det är en sport som inte saknar elegans. Kombinationen av bollteknik och skridsko virtuositet är ofta en fröjd att skåda.